Välkommen att titta in på min släktblogg!
Dubbelklicka gärna, på vänster sida eller nedanför inläggen, för att se fotografier eller annan text.

lördag 28 mars 2015

Släktens hemligheter börjar skönjas allt eftersom förfäders namn  dyker upp....kommer vi verkligen från Heinola, Savolax, Finland. Härifrån kom en anfader vandrande till Tärendö, Sverige, där han byggde upp släktgården Heinonen....född 1575...och bar namnet Erik Matsson....300 år senare vände Abram Pålsson vandrarstaven tillbaka mot Finland och tog sig namnet Kangas. 

Bevisningen är ännu ej 100%, många kontroller återstår. 

Historiens vingslag kyler min nacke medan jag söker i cyberrymden... 

Tänk om den lille gossen, se bloggbilden, i knät på min farfar  fortfarande vore kvar hos oss, vad roligt det skulle vara att prata med pappa om det  här...


Min farmor Lyydia Maria, f. Koskitalo, och farfar Edvard Kangas


Strövtåg i hembygden..
med 
Mando Diao


måndag 16 mars 2015

Från Sverige...

Hmmm...kommer mina förfäder från Sverige? Spännande sökning bakåt i tiden - början av 1700-talet - tyder på anfäder från Tärendö, Pajala, Sverige. 

Henric Heikkilä Abamss: Kangas far hette Abram Pålsson Kangas och föddes 1760 i Heinonen, Tärendö, Norrbotten, Sverige. Abrams far, Påhl Persson Heinonen Kangas född 1728, kommer också härifrån och hans far, Per Pålsson Heinonen (Kangas), född 1707, likaså.

Jag undrar när efternamnet Kangas dök upp första gången.

Måste söka mer för att få släktskapen med dessa herrar verifierade.

En underbar, stilla sommarkväll vid sjön Ajanki.


Maa on niin kaunis/Härlig är jorden


fredag 6 mars 2015

Hej alla läsare!

Jag har skapat den här bloggen för att ha som en dagbok vid sidan om, medan jag söker min släkt.
Släkten härstammar från Finland, åtminstone vid 1700-talets slut. Kanske visar det sig att anor finns på andra sidan Torne Älv...

Jag kom till Sverige 1967, då mina föräldrar övergav fattigdomen och ville skapa sig en bättre och rikare tillvaro. 
Vid sex års ålder stod jag färdigklädd vid ytterdörren och väntade på min faster, Kaarina, som skulle köra oss till Övertorneå och tåget. Jag minns det som det vore igår..

Så börjar min resa, och jag kommer att skriva allt eftersom minnena börjar träda fram. Den här bloggen kommer att vara ganska sentimental, då och då, för längtan till Finland och Ajanki har aldrig minskat, tvärtom så ökar den med åren...


Första sommaren, äntligen, nästan framme, bara sista krönet och sedan - sagolandet/satumaa....hemma igen, hemma hos farfar vid Ajankin järvi.


Min alternativa finska nationalsång:

Satumaa med Reijo Taipale